Första veckan 2022

Så började jag med ett jobbmöte på St Pauls bageri. Det är mina gamla kvarter. Under IT-eran hade jag och några vänner en webbyrå med vindslokal på St Paulsgatan och då brukade vi hänga på det här caféet. Sedan har vi bott uppe på söders höjder, på Lilla Skinnarviksgränd (är du med på den) innan vi flyttade från stan.

Men tillbaka till framtiden – 2022. Jag träffade min kompis, guiden Åsa. Jag ska göra ett inslag för amerikaner om Tornedalen och mina böcker. Inspelning blir lite senare i januari. Nu sågs vi för ett första möte då jag berättade för henne om Tornedalens historia, min släkthistoria, den tornedalska kulturen, väsen och andra varelser.

Värmlands bokfestival 19-20 november

Om ni är i Karlstad så kommer jag att vara på Värmland bokfestival. Jag kommer att finnas vid ett bord som jag ännu inte har numret på. Leta gärna upp mig. Jag har aldrig varit på den här bokfestivalen, men jag har hört rykten om att detta är boknördarnas mässa (jippi!) och att där ska finnas cosplay och besökare utklädda till sina favoritkaraktärer! (Jippi, igen!). Rapport kommer.

På lördag har jag ett författarsamtal med Lisbeth Nordin på Fantasyscenen.

Höstlov och workshop

Workshop om väsen, tornedalska väsen. Vi skapade läskiga, charmiga, äckliga, varelser i ord och bild.
Klädd i svart häxklänning och svartsminkad tänkte jag borsta håret innan jag gav mig iväg. Borsten visade sig ha röd färg på piggarna. Smink som de unga hemma hos mig hade använt till att måla blod. Jag fick inte bort det från mitt hår. Men det gör ju ingenting. Är det Halloween så kan det passa bra med röda blodslingor i håret.

En perfekt present av Bibblerian. Ett paket noveller.

Tiden räckte inte till för alla väsen, monster och världar som vi skulle skapa. Det blev en rolig dag, så fantastiskt att få träffa sina läsare och att få rita och skriva tillsammans med dem.

Trailern till Kristallgrottan

Som vanligt har jag fått hjälp av min man Andreas på Kaktus film. Det är inte alla som har en Guldbagge-vinnare skrotande i sina hem. Dessutom är han billig (gratis :-)) Nej, nej, jag får inte heller pengar. Eller jo, det får jag, men dem lägger jag på filmklipp. Galet? Kanske. Men fin blev den.
Klicka på bilden. Leder till Youtube.

Boktrailer Kristallgrottan

Kristallgrottan av Åsa Rosén Ett halvår har gått sedan tumulten nere i viskornas grottsalar, då Varkjaur och hans följe gav sig av när Iza skulle krönas till väktarinna. Sedan dess har det mest varit skola och vanligt tonårsliv

Snart dags för trailer nr två

Han har en del annat jobb just nu, Andreas, men jag tjatar så snällt som möjligt på honom att göra min trailer. Snart kan vi visa upp resultatet. Kristallgrottan utspelar sig under midsommar och höst i Tornedalen.

Viskornas dal Haparandabladet

Jag fick skickat till mig en skärmdump på en artikel om mig och min bok, Kristallgrottan, som strax kommer ut. Lokaltidningen är tvåspråkig med en svensk och en finsk del. Jag gick i gymnasiet i Haparanda eftersom min by inte hade gymnasium. Där bodde på Haparandas elevhem och det blev tre vilda och roliga år, men det är en annan historia.

Nu får jag hålla boken Kristallgrottan

Jag fick ett paket hem till mig med min nya bok, Kristallgrottan, del två i trilogin om Viskornas dal.
Framsidan har jag gjort, men formgivningen i övrigt har Jeanette Wigren på Rabén och Sjögren.
Jag klappar den ömt, min femte bok.

”Ett halvår har gått sedan tumulten nere i viskornas grottsalar, då Varkjaur och hans följe gav sig av när Iza skulle krönas till väktarinna.

Sedan dess har det mest varit skola och vanligt tonårsliv för Iza. Egentligen borde hon studera boken Viskornas dal, och sätta sig in i vad uppgiften som väktarinna innebär, men det går trögt. Det är som om motivationen försvann med Varkjaur – och från honom har hon inte hört ett ord. Men så uppstår ett nytt hot mot kristallgrottan. En hänsynslös gruventreprenör har hittat fynd i Kaulinpää och vill provborra. Med ens behöver viskorna sin väktarinna. Iza måste kalla på skrindviskorna – och Varkjaur …

Andlöst spännande och originellt om kärlek och uråldrig magi i Tornedalens hisnande miljöer. Kristallgrottan är den andra delen i trilogin Viskornas dal.”

Vilka är viskorna?

Viskor är underjordiska kollektiva naturväsen i Tornedalsk folktro. Viskorna sägs leva i grottor under jorden. De är skygga och vill inte visa sig i onödan. I motsats till många andra väsen så är viskorna dödliga.

Utseende och egenskaper

Viskor sägs på många sätt se ut som människor. De är smala och långa, många av dem har hår ned till midjan där de brukar fläta in årstidens växter och rötter. Ett kännetecken för viskor är deras gula ögon. Viskor sägs även vara vackra och förföriska. Det finns många legender och människor som försvunnit lockade av undersköna viskor. Förr pratades det även om att vissa siare och helare hade ”viskeblod” i sig och antogs ha fått sina förmågor av någon anfader som varit viska.Viskorna är starkare och snabbare än människor. De pratar samma språk som människorna i det område som de bor i och deras röster är viskande, därav namnet. Viskorna anses vara duktiga hantverkare. De gör fantastiska knivar, bågar, korgar av rot och avancerade träarbeten. Ibland hörs sånger från underjorden. Deras sånger ska vara mjuka och vemodiga och påminna om våra gamla vaggvisor. Viskorna har en förmåga att ta bort minnet från människor. I Tornedalen finns många legender som berättar om människor som varit borta i veckor och sedan kommit tillbaka utan ett minne av vad de varit med om.

Viskestigar

Viskorna lever parallellt med människor och så länge de blir lämnade i fred är det ingen fara, men om människor bygger på viskornas mark och viskestigar så kan det gå illa. Förr i tiden fanns det till och med kartor som visade var viskornas områden fanns och folk i Tornedalen följde dem och lät bli att bygga där.

Virvelviskor och Skrindviskor

Viskor kan vara både goda och onda. De viskor som lever i grottor anses vara goda hjälpare till människorna. Många kallar dem ”virvelviskor”. Men det finns också viskor som är jägare och som lever nomadliv sk ”skrindviskor”. Enligt folktron så återkommer de till Tornedalen varje år vid vintersolståndet. Det sades att om du stod på en viskestig under vintersolståndet och de passerade kunde du straffas med döden. Dessa viskor färdas med spann dragna av björnar och svarträvar. Svarträv var tidigare rikligt förekommande i dalen och finns även i Övertorneås kommunvapen. Du kan känna igen en skrindviska på deras annorlunda klädsel, de bär byxor av renskinn och pälsvästar.

Bergkristall

I viskegrottor finns kristaller som sägs ha en helande kraft. Viskor brukar bära ett halsband med bergkristall runt halsen. Folk som tror på viskorna har det som sin symbol. Förr i tiden bar nästan alla i Tornedalen ett sådant runt sin hals.

I Tornedalen har tron på andra väsen som troll, tomtar och jättar försvunnit, men om du frågar om viskor händer det ofta att de säger att det inte är samma sak, viskor finns på riktigt.

Betyg 5 av 5

På söndagkväll fick jag ett sms av min förläggare Sofia. Bibliotekstjänst har gett min bok betyget 5 av 5.

Jag blev så bubblande glad. Det här är en bok som jag skrivit på så länge. Nästan pinsamt länge. Jag hittade ett första dokument från 2011! Visst har jag kommit ut med andra böcker under tiden, men jag har verkligen kämpat med den här. Det här blev en riktig energi-kick inför skrivandet på de kommande böckerna. Mitt hårda arbete lönade sig!