Vilka är viskorna?

Viskor är underjordiska kollektiva naturväsen i Tornedalsk folktro. Viskorna sägs leva i grottor under jorden. De är skygga och vill inte visa sig i onödan. I motsats till många andra väsen så är viskorna dödliga.

Utseende och egenskaper

Viskor sägs på många sätt se ut som människor. De är smala och långa, många av dem har hår ned till midjan där de brukar fläta in årstidens växter och rötter. Ett kännetecken för viskor är deras gula ögon. Viskor sägs även vara vackra och förföriska. Det finns många legender och människor som försvunnit lockade av undersköna viskor. Förr pratades det även om att vissa siare och helare hade ”viskeblod” i sig och antogs ha fått sina förmågor av någon anfader som varit viska.Viskorna är starkare och snabbare än människor. De pratar samma språk som människorna i det område som de bor i och deras röster är viskande, därav namnet. Viskorna anses vara duktiga hantverkare. De gör fantastiska knivar, bågar, korgar av rot och avancerade träarbeten. Ibland hörs sånger från underjorden. Deras sånger ska vara mjuka och vemodiga och påminna om våra gamla vaggvisor. Viskorna har en förmåga att ta bort minnet från människor. I Tornedalen finns många legender som berättar om människor som varit borta i veckor och sedan kommit tillbaka utan ett minne av vad de varit med om.

Viskestigar

Viskorna lever parallellt med människor och så länge de blir lämnade i fred är det ingen fara, men om människor bygger på viskornas mark och viskestigar så kan det gå illa. Förr i tiden fanns det till och med kartor som visade var viskornas områden fanns och folk i Tornedalen följde dem och lät bli att bygga där.

Virvelviskor och Skrindviskor

Viskor kan vara både goda och onda. De viskor som lever i grottor anses vara goda hjälpare till människorna. Många kallar dem ”virvelviskor”. Men det finns också viskor som är jägare och som lever nomadliv sk ”skrindviskor”. Enligt folktron så återkommer de till Tornedalen varje år vid vintersolståndet. Det sades att om du stod på en viskestig under vintersolståndet och de passerade kunde du straffas med döden. Dessa viskor färdas med spann dragna av björnar och svarträvar. Svarträv var tidigare rikligt förekommande i dalen och finns även i Övertorneås kommunvapen. Du kan känna igen en skrindviska på deras annorlunda klädsel, de bär byxor av renskinn och pälsvästar.

Bergkristall

I viskegrottor finns kristaller som sägs ha en helande kraft. Viskor brukar bära ett halsband med bergkristall runt halsen. Folk som tror på viskorna har det som sin symbol. Förr i tiden bar nästan alla i Tornedalen ett sådant runt sin hals.

I Tornedalen har tron på andra väsen som troll, tomtar och jättar försvunnit, men om du frågar om viskor händer det ofta att de säger att det inte är samma sak, viskor finns på riktigt.

Betyg 5 av 5

På söndagkväll fick jag ett sms av min förläggare Sofia. Bibliotekstjänst har gett min bok betyget 5 av 5.

Jag blev så bubblande glad. Det här är en bok som jag skrivit på så länge. Nästan pinsamt länge. Jag hittade ett första dokument från 2011! Visst har jag kommit ut med andra böcker under tiden, men jag har verkligen kämpat med den här. Det här blev en riktig energi-kick inför skrivandet på de kommande böckerna. Mitt hårda arbete lönade sig!

 

 

 

Först lite smek…

Jag gick in på bokhandeln och såg min bok ligga där.
En expedit kom fram till mig och jag berättade att det var jag som hade skrivit den.
– Såg du att jag sålde en precis? frågade hon.
– Neej, vad roligt! utbrast jag.
– … om hon inte lämnar tillbaka den förstås, svarade expediten.

(Först lite smek, sen en smäll)

 

Redigering redigering redigering

Sedan jag kom tillbaka från Tornedalen har jag redigerat min bok som kommer ut till hösten – ”Väktarinnan”, som är den första boken i trilogin om ”Viskornas dal”.
Min redaktör har kommenterat och jag skriver om och om igen.
Jag och min man jobbar ju hemma så för oss har inte den här Corona-perioden förändrat vår arbetsdag, men det är långtråkigt – allt roligt är ju inställt. Det är tråkigt att vi inte får träffa äldre släktingar och vänner. Men det är en självklarhet att stanna hemma och inte lämna huvudstadens smitthärd och riskera att dra med det till andra delar av landet. Det är en fruktansvärd sorg att så många dör här i vårt land och i andra länder runt om på jorden.

Ta hand om er allihopa jordbor! <3

 

Olycksdagen avslutar skrivveckan

Så många skratt under den här veckan. Jag och bibliotekarien Anna-Karin har rest runt till skolor i Övertorneå, Hedenäset och Svanstein. En veckas skrivkurs är nu över och vi har träffat glada och energiska elever som har skrivit om EPA-traktorer, skotrar, fotbollar, alla slags djur och förstås en del Corona.

Tusen tusen tack till alla elever. Det var så roligt att träffa er.

En veckas skrivkurs i Tornedalen

En veckas skrivkurs i min gamla skola i Övertorneå. Det är sig likt, men allt ser mindre ut. Antingen minns jag det fel eller så har jag växt några centimeter.

Eleverna berättade att väggmålningarna som jag och min klasskompis Anna gjorde när vi gick på skolan fortfarande finns kvar! Jag trodde att de var övermålade för längesedan.

Ett motiv tog vi ur en saga om en prinsessa som ville vara prins (dvs det är två prinsessor på hästen).

Födelsedag i september

Min man fick en present som han önskade sig när han var si så där 5 år.
Nu vid 47 års ålder fick han äntligen en Legoland-resa!
Han blev rörd och sa att det nog var den bästa present han någonsin fått.
En helt annan reaktion än när han fick en resa till Transsylvanien.
(Om ni vill veta hur han reagerade när han fick en resa till Transsylvanien:http://www.asarosen.se/2014/04/presenten/)

Föräldramöte

I kväll gick jag på föräldramöte.
Förut brukade vi dra lott om vem som skulle gå, men Andreas tröttnade på att han alltid förlorade.

Bo i boo och Boo.com

Rensar bland sparade kläder och hittar några tröjor som det står ”boo” på. (Nu bor jag i boo men det här är inge lokalpatriotisk tröja).
Jag gjorde jobb för boo och fick betalt i kläder, deras pengar var antagligen slut redan då, men jag var nöjd. Oh, denna galna IT-era med omåttligt påkostade fester, sängar i lokalerna och vilda projekt. Baksmällan blev hård, men jag är glad att jag fick uppleva den eran.

Ps! Boken är också bra.

AI-robotar

(Min sprattling är dans- och sångroboten Trallalajka och han är helt ofarlig).

Jag hörde på radion att AI-robotar kommer att behövas för att lösa jordens allvarliga miljöproblem. Är det någon mer än jag som tycker att det låter som en dålig idé?
Problemet är ju vi, homo sapiens. Om de bara gör sig av med oss är problemet borta.
Även om de programmeras till att de aldrig får skada en människa så borde de ju hitta kryphål i lagen om vi gör dem smartare än oss.