Vilka är viskorna?

Viskor är underjordiska kollektiva naturväsen i Tornedalsk folktro. Viskorna sägs leva i grottor under jorden. De är skygga och vill inte visa sig i onödan. I motsats till många andra väsen så är viskorna dödliga.

Utseende och egenskaper

Viskor sägs på många sätt se ut som människor. De är smala och långa, många av dem har hår ned till midjan där de brukar fläta in årstidens växter och rötter. Ett kännetecken för viskor är deras gula ögon. Viskor sägs även vara vackra och förföriska. Det finns många legender och människor som försvunnit lockade av undersköna viskor. Förr pratades det även om att vissa siare och helare hade ”viskeblod” i sig och antogs ha fått sina förmågor av någon anfader som varit viska.Viskorna är starkare och snabbare än människor. De pratar samma språk som människorna i det område som de bor i och deras röster är viskande, därav namnet. Viskorna anses vara duktiga hantverkare. De gör fantastiska knivar, bågar, korgar av rot och avancerade träarbeten. Ibland hörs sånger från underjorden. Deras sånger ska vara mjuka och vemodiga och påminna om våra gamla vaggvisor. Viskorna har en förmåga att ta bort minnet från människor. I Tornedalen finns många legender som berättar om människor som varit borta i veckor och sedan kommit tillbaka utan ett minne av vad de varit med om.

Viskestigar

Viskorna lever parallellt med människor och så länge de blir lämnade i fred är det ingen fara, men om människor bygger på viskornas mark och viskestigar så kan det gå illa. Förr i tiden fanns det till och med kartor som visade var viskornas områden fanns och folk i Tornedalen följde dem och lät bli att bygga där.

Virvelviskor och Skrindviskor

Viskor kan vara både goda och onda. De viskor som lever i grottor anses vara goda hjälpare till människorna. Många kallar dem ”virvelviskor”. Men det finns också viskor som är jägare och som lever nomadliv sk ”skrindviskor”. Enligt folktron så återkommer de till Tornedalen varje år vid vintersolståndet. Det sades att om du stod på en viskestig under vintersolståndet och de passerade kunde du straffas med döden. Dessa viskor färdas med spann dragna av björnar och svarträvar. Svarträv var tidigare rikligt förekommande i dalen och finns även i Övertorneås kommunvapen. Du kan känna igen en skrindviska på deras annorlunda klädsel, de bär byxor av renskinn och pälsvästar.

Bergkristall

I viskegrottor finns kristaller som sägs ha en helande kraft. Viskor brukar bära ett halsband med bergkristall runt halsen. Folk som tror på viskorna har det som sin symbol. Förr i tiden bar nästan alla i Tornedalen ett sådant runt sin hals.

I Tornedalen har tron på andra väsen som troll, tomtar och jättar försvunnit, men om du frågar om viskor händer det ofta att de säger att det inte är samma sak, viskor finns på riktigt.

Idéer var kommer de ifrån?

Jag får ofta frågan: Var får du dina idéer ifrån?
Det svåra är inte idéerna, det svåra är att välja ut de bra, de unika, de som kan bli något du vill slutföra.
Det finns tusentals idéer bara runt om dig. Se dig omkring eller blunda och leta i ditt inre.

När jag jobbade bredvid min man (jag fick inte sitta kvar där) och jag kläckt min tjugonde idé för dagen sa han: ”Idéer har ju aldrig varit ditt problem. Det är att slutföra dem.”
En dag när jag kom på något som jag skulle bygga i trädgården sa min tonårsdotter till mig:
”Hur mycket tänker du börja på? Gör klart allt det där andra först.”
Så visst har jag lite svårt att veta hur det är att ha idétorka.

Ett bra tips gav min nya fantastiska vän Malin Klingenberg (som också är en idéspruta):
Om du har många idéer välj den som ingen annan har gjort.
För så är det, idéer kommer oftast samtidigt till flera. Vi har läst, sett och lyssnat på samma saker, vi har haft samma tankar och funderingar, inspirationen leder oss till samma lösningar.
Försök vara unik!

Se den här fantastiska filmen på TED, det är min absoluta favorit av deras föreläsningar.
(Nummer två är hjärnforskaren som fick en stroke och själv kunde analysera förloppet medan det skedde. Så intressant. Den har ingenting att göra med det här, men se den också.)

Inspiration och flow

Inspiration är något av det skönaste som finns – en pirrande lust efter att skapa något.
Jag ser min skapelse för mitt inre och den är alltid fantastisk och perfekt. Sedan brukar slutresultatet aldrig bli som jag trodde. Picasso sa att hans målningar aldrig blev som han hade tänkt sig och att det var tur det för att det skulle vara väldigt tråkigt.
Det stämmer med mitt sätt att skriva också. Jag vill överraska mig själv.
Visst händer det att jag tappar inspirationen. Då är det viktigt att ta en paus och fylla på, att inspireras av bilder, filmer, musik och böcker.
Jag brukar också göra research och lära mig mer om något område i min bok.
Att gå ut i naturen och varken lyssna på musik eller flippra på en telefon är också ett knep.

För mig har alltid idéer kommit när jag har långtråkigt. Men vissa dagar kan det vara tvärtom. En kväll ute med kompisar och mycket skratt fyller på mitt kreativa lager.

Småbus-bokmässa 2018

I september 2018 ordnades för första gången en svensk bokmässa för barn-och ungdomsförfattare och illustratörer. Arrangör var Joke Guns och platsen var i Småland.
Jag var nervös innan jag skulle åka för jag hade i min iver anmält mig direkt jag fick mailet om mässan. Efteråt kom mina tvivel. Det är första gången det ordnas, hur dåligt kommer det att vara, kommer någon att åka dit. Jag känner ju ingen. Ingen av de jag känner i branschen skulle åka dit utom jag. Jag undrade vad jag gett mig in på.

Läskig tavla ovanför min säng. Sov gott!

När jag kom fram med tåget mötte jag två holländska damer utanför stationen. Den ena skrev hästböcker och den andra var illustratör. Vi blev hämtade av Jokes man och skjutsade till folkhögskolan. De hade kommit till Sverige med sin familj några år tidigare. Joke hade förälskat sig i det svenska språket och en dag hade hon bestämt att familjen skulle flytta till Astrid Lindgrens trakter i Småland. Jokes man arbetade inom hemtjänsten något som var helt nytt för honom, men han trivdes så bra att han nu skulle utbilda sig till undersköterska.

Småbus hade ett gediget program med workshops och föreläsningar. Det fanns illustrationsworkshops för författare och skrivworkshops för illustratörer. Föreläsningarna leddes av författare och konstnärer.
Vi bodde tillsammans på folkhögskolan och åt måltiderna ihop. Snabbt fick jag en riktigt bra vän, finlandssvenska Malin Klingberg. Jag tror jag kände mig så hemma med henne direkt. Hennes humor och fina dialekt. (Jag är ju uppväxt vid gränsen till Finland). Malin var så rolig och vi två hängde hela tiden. Precis som när jag var liten kände jag mig putt om jag för ovanlighetens skull inte fick plats vid min ”bästis” bord. (Malin klättrar i repstegen nedanför.)

Flera av de andra deltagarna var också helt underbara. Stämningen var skrattig och alla delade med sig av sina erfarenheter. Vi tittade på varandras skisser och original. Vi gav varandra tips och peppade varandra. Det här gav mig betydligt mer än alla bokmässor jag varit på tidigare. Det var något så unikt som en mässa för oss, skaparna av bilderböckerna. Småbus hade försökt bjuda in förlag till mässan den sista dagen, men alla tackade nej för att de skulle till Göteborg.

Det var många verkligt duktiga illustratörer och författare från andra länder. Vi var inte så många från Sverige och jag tyckte det var roligt att träffa kreatörer från andra länder. Småbus var som ett vuxenkollo och oj, vad vi lekte och skrattade. Jag kom hem fylld av inspiration, tips, nya kontakter och faktiskt vänner också!

Böcker om skrivande

Jag har plöjt en hel del böcker om skrivande, men min lista på böcker som jag vill tipsa om är kort. Slösa inte pengar på böcker om skrivande, köp i stället en skrivbok och skriv, skriv, skriv.

Och om du vill bli författare: läs, läs, läs. Du blir inte en bra författare utan att läsa, mycket!

Så till listan. Om du bara ska köpa en enda bok:

1. Att skriva av Stephen King
(den enda du egentligen behöver)

 

2. Skrivregler
Det är bra att kunna dem. Googla inte på tokiga sidor. Folk har ingen koll. Jag har såg någon fråga på Familjeliv(!) om det är någon skillnad på talstreck och bindestreck och personen fick till svar: nej. Suck…och okunskapen sprids vidare.

 

Om du vill bli barn- och ungdomsförfattare:
1. Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin

Om du vill bli en deckarförfattare:
1. Konsten att döda: så skriver du en krimalroman av Sören Bondesson

Om du vill ge ut själv:
1.#författarboken av Kristina Svensson

Gå inte på sånt där skit som ”så här skriver du en bestseller”. Skriv i stället. Skriv sådant du tycker om att läsa. Du ska tillbringa lång tid med boken, se till att det är med någon du tycker om.

Bästa podden för dig som vill skriva

Nu har jag lyssnat igenom alla 40 avsnitt av ”Skriv en bestseller och en annan bok”. Ninni Schulman & Caroline Eriksson är båda heltidsförfattare. De är så sympatiska och jag tycker om hur de delar med sig av både misslyckanden och framgångar. De känns som mina kompisar nu. Podden följer förloppet från idéer till färdigt manus. De brukar då och då ha en gäst som de intervjuar och alla deras gäster hade något intressant att lära ut. Okej, flera av dem har jag haft som föreläsare eller lärare på Skrivarakademin men jag tyckte ändå att de gav mig något nytt. Podden passar alla som vill ge ut en bok, oavsett genré.
Perfekt att lyssna på i sommar när du ligger i hängmattan eller rensar ogräs eller kurar inne i regnet.

(Vilken life-style mobil jag har. Hade precis bytt ut den trasiga fronten, struntat i att köpa skal, när jag sprang in till Rosie och tappade mobilen mot hennes köksgolv. Krasch! Nu får den se ut så här. Jag straffar mig själv. Hon är så klantig ibland den där Åsa. Suck!)