Öringen Örjan längtar

Öringen Örjan längtar efter att bli pappa. Han längtar så det gör ont. Boken riktar sig till de yngsta på förskolan. Under sin resa från havet till bäcken möter Örjan på många märkliga fiskar. Den stora håkäringen som nästan är femhundra år, marulken som har en lampa i pannan och brugden som slukar allt som kommer in i hans öppna gap. Till slut når Örjan fram till sin bäck och där träffar han Viveka som rör fenorna på ett sätt som gör honom alldeles varm.

I slutet av boken finns en liten faktaruta och diskussionsfrågor om längtan.
En QR-kod leder till albumet ”Makrillar & maneter”. Där hittar du låtar om Örjan och hans vänner Amir och Gerda.

”Öringen Örjan längtar” går att köpa på Adlibris och Bokus samt utvalda bokhandlar.
Det går bra att maila mig direkt också.

Jag har illustrerat boken och skrivit den tillsammans med Victor Sandberg på Sportfiskarna.
Faktagranskningen har varit mycket noggrann. Om jag har försökt ta med en fisk som har ett skojigt namn (som t ex snorgärs) har Sportfiskarna genast varit där och rättat. Fakta är inte bara den lilla rutan i slutet, där ingår bilderna och alla fiskar som Örjan möter.

Spånmöte till fiskböcker för förskolan

Hur allting började…

Våren har svischat förbi och vi har hunnit ha karnevalskola och uppträda med showen ”Makrillar & maneter” på Orminge karneval.
Men vi tar det från början…

Victor Sandberg är initiativtagare till projektet ”Makrillar & maneter”. Victor arbetar på Sportfiskarna som barn och ungdomsansvarig och tillsammans har vi arbetat fram böcker som ska locka till samtal om fiskar och livet under ytan. Till böckerna finns också 9 Låtar. Tre per bok. Vilken tur då att en av våra bästa vänner är den briljanta sångerskan och kompositören My Engström Renman.

Författare och kompositör vid pianot

Victor har mångårig erfarenhet från förskolan och där dök jag och My upp som extraarbetare.
My stod för musiken och jag var i ateljén.

Här har vi våra första spånmöten. Victor är med, men han står bakom kameran.

Gapskratt när författaren och musikern spånar idéer.

Tre nya fiskböcker för barn i förskoleålder

Nu är de här, de tre böckerna som jag och Sportfiskar-Victor arbetat med.

Vi ville ge barnen en relation till fiskarna och berätta om livet under ytan.

Victor var pedagog på förskola i 11 år innan han började arbeta på Sportfiskarna.

Redan när jag lärde känna honom på förskolan Regnbågen var han sportfiskare och brukade ordna guideturer för de som ville hitta fina fiskevatten.

Jag är inte fiskare, men eftersom jag är född och uppvuxen intill Torneälven och med ett ”advanced” dykcertifikat har världen under ytan alltid känts som ett andra hem.

Jag skulle säga att jag är en fisk-skådare, min största upplevelse var när jag mötte en valhaj. Världens största fisk! Valhajen simmade så nära att jag nästan kunde röra vid den.

De tre fiskböckerna är:
Öringen Örjan längtar, Gäddan Gerda är vrååålhungrig och Abborren Amir simmar vilse.

Varje fiskart har sin egen personlighet och karaktär.

Abborren Amir är en stimfisk och tycker inte om att vara ensam. En dag kommer han bort från sitt stim och måste öva på att vara ensam. Det är en bok om att vara ensam eller tillsammans. Ibland är det bra att vara många, som när Amir leker mörkerkurragömma med bultarna eller demonstrerar tillsammans med de arga strömmingarna. Fest är också roligare när du är flera.

Gäddan Gerda vill bara en sak – bli riktigt stor och fet, för äta är det bästa som hon vet.
Hon äter vem och vad som helst.
I boken följer vi henne från frukost till läggdags.
En bok på rim med tungvrickande ord för en gourmand.

Öringen Örjan har en längtan – att få bli pappa. För att bli det måste han ta sig till sin födelsebäck. Men på vägen möter han många andra märkliga fiskar som till exempel den nästan femhundraåriga håkäringen och marulken som har en lampa i pannan.

Böckerna finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus.

Till böckerna finns också musik komponerad av My Engström Renman. Tillsammans med ett gäng begåvade musiker har hon spelat in tre låtar till varje bok.

Albumet finns på Spotify: Makrillar och maneter

Viskornas dal på Värmdö bokhandel

Trilogin ”Viskornas dal” är slutsåld. Men det finns några exemplar kvar på Värmdö bokhandel. Besök den så får ni se en riktig bokhandel. Mysig och välsorterad med sköna sittmöbler som ger dig lust att kura upp och läsa!

viskornas dal finns på värmdö bokhandel.

Ps! 2026 blir det release för storpocket, men mer om det senare.
.

Höstlov och författarbesök

Jag var på Stallarholmens bibliotek och pratade om folktro, Tornedalen, väsen och skrivande. En blandad publik från barn till pensionärer (älskar det!).
Efteråt fick alla som ville göra min test där de fick veta vilket som är deras innersta väsen.
Här fanns flera troll, tomtar, vättar, vittror, en drake och några blandväsen.

Fin recension & lärarhandledning

Har kommit ur influensa-bubblan och upptäckte en fin recension på min ”Viskornas dal”-trilogi. Det blev ett ljus i januari-mörkret. Jag vill också berätta att det finns en lärarhandledning till ”Väktarinnan”. Finns att ladda ner på Rabén & Sjögren och här.

I bok två ”Kristallgrottan” skriver Iza en sång. Den har nu fått melodi (av min man Andreas) och sjunger gör min dotter Vide. Låten är stimmad men inte upplagd på streamingtjänsterna än. Jag meddelar när. Det är en sång som drabbar mig. Jag vet att det låter sjukt att jag blir tårögd av min egen karaktärs sång, men ni ska få höra…
Hon är i sorg över en nära vän som dött….

Ny kalender, nytt år.

I år blev det en gul kalender. Porträttet av mig är målat av konstnären Erling Johansson. Gömmer min man bakom kalendern 🙂

Vi hade en mysig snöig jul i Tornedalen och här är några av mina julklappar.


Jag fick Järnulven av dottern och den läser jag just nu. Älskade hennes förra trilogi. Är på sidan 160 i Järnulven och den verkar minst lika bra. Siri är inte bara en grym Fantasyförfattare, hon är även formgivare och har gjort omslagen till alla sina böcker! Spana in dem, de är både vackra och originella.

Av svärmor fick jag boken Snö och Tranorna flyger söderut. Av syrran fick jag en Escape-room bok.

Alla i min familj vet att Escape-rooms och Quest-spel är något av det bästa jag vet. Den här boken ska bli spännande att ta sig igenom. En rapport kommer.
Syrran gav mig också den allra hårdaste julklappen – en influensa som ännu inte har släppt taget!

2004 och 2024

Det finns ett talesätt som säger: ”Så du mår på årets första dag, så kommer resten av året att bli”.
Så det kommer alltså att bli ett år då vi är väldigt trötta, väldigt törstiga på allt utom alkohol, vi har huvudvärk, int i leder, dålig andedräkt, rödsprängda ögon, äter allt med mycket fett i, sover till lunch, ligger och tittar på dvd-filmer och har ständig ångest över vad vi har gjort eller kan ha gjort och sagt kvällen innan…Välkommen 2004!!

1 januari 2024
För tjugo år sedan, 2004 startade jag en fotodagbok. Jag fick bara ta en bild per dag. Om jag fotograferat min tekopp på morgonen så fick jag inte fotografera Prince t ex om jag råkade möta honom på kvällen. Så var regeln.
I år tycker jag att det är dags att lägga upp fotodagboken från 2004 med en dagsbild från 2024.

Ummikko

Ummikko är ett ord på meänkieli för en person som inte talar sitt eget språk. Bara det att det finns ett ord för det säger mycket om hur framgångsrik försvenskningen var.

Just nu finns en dokumentär på svt – ”Sanningen ska fram”. En serie i två delar om tornedalingars, kväners och lantalaisets dolda historia, från gravplundringar till språkförtrycket av meänkielitalande.

Ur ”Sanningen ska fram”. Bild på Övertorneå kyrka.

De vuxna gick över till att prata finska (meänkieli) när de skulle prata hemligheter. Skämt tog de också på finska. Vi ropade: ”Säg det på svenska!”
De svarade saker som: ”Nej, det är inte lika roligt på svenska.” ”Nej, det går inte att översätta.”

De höll undan språket för oss. Det var så det skulle vara. Vi blev sämre på svenska om vi var tvåspråkiga, trodde de. Språket hade inte heller något värde. Varken hos de som pratade svenska eller hos de som pratade riksfinska. Det var ju ett talspråk, fanns inte ens i skrift.

Vi kommer från en berättartradition, men ändå så ville de inte föra vidare sitt språk till oss. Det är sorgligt att det blev så. Vi kunde ha fått bli tvåspråkiga. Försvenskningsprocessen visade att språket inte ansågs fint, att det inte dög. I dokumentären berättar några av de äldre hur de skämdes för meänkielin och att de skämdes för att vara från Tornedalen.

Jag har alltid varit stolt över att vara från Tornedalen. Mamma sydde till och med klänningar till oss av scarfar med Tornedalens karta. 😀 Min dotter använde den senare. (Ska leta upp bilder och lägga ut när jag hittat dem).

Däremot tyckte vi att vår dialekt var ful. Jag och min kompis spelade in oss själva när vi gjorde radioprogram eller sjöng. Sedan kunde vi skratta åt hur vi lät. Det blev tydligare när vi hörde det på kassettbandspelaren. Så, nej, dialekten var vi inte stolta över.



Lärarhandledning Väktarinnan

Vi fick höra att flera lärare har arbetat med Väktarinnan i sina klasser. Nu finns en alldeles färsk lärarhandledning att ladda ner. Den är anpassade efter den nya läroplanen Lgr22 och gjord i samarbete med min syster som är lärare i svenska för årskurs 4-9.
Väktarinnan lärarhandledning som pdf

Ni hittar den även på Rabén och Sjögrens webbplats: väktarinnan.pdf