Lyckokaka

Vad är det jag hållt hemligt för mig själv? Hm.

 

Motivation inför midnattsloppet


Jag sprang/hasade 8 km på stumma ben. Jag var klibbig, varm och förbannade solen. Jag var arg när jag kom hem och sa att jag aldrig skulle springa ett 1-mils lopp mer. Jag sa att från och med nu blir det bara slalom, yoga och korta lopp där jag kastar färg på andra. Jag sa att jag bara skulle springa 5 km av midnattsloppet, bryta och gå in på en av barerna i stället. Jag till och med googlade på om löpning var nyttigt.
Det var det.
Fan.

Semesterns sista slutredigering

Jag har nått till redigering av boken, jag kanske inte ska kalla det slutredigering för det kommer att bli många vändor till. Familjen får lyssna på ett kapitel i taget, under protest! Det händer att unga kommer och säger till mig. ”åh, vad roligt för din familj att höra dina böcker först”. Nej, tyvärr. Oftast ropar de: ”Neeeej, inte nu! Vi måste kolla på det här klippet med en katt som ser dum ut, limma någon bräda, gå på toaletten, ta sig en kaffe, peta sig i näsan”. De är hårda kritiker, men de gör mig bättre.

 

Bästa podden för dig som vill skriva

Nu har jag lyssnat igenom alla 40 avsnitt av ”Skriv en bestseller och en annan bok”. Ninni Schulman & Caroline Eriksson är båda heltidsförfattare. De är så sympatiska och jag tycker om hur de delar med sig av både misslyckanden och framgångar. De känns som mina kompisar nu. Podden följer förloppet från idéer till färdigt manus. De brukar då och då ha en gäst som de intervjuar och alla deras gäster hade något intressant att lära ut. Okej, flera av dem har jag haft som föreläsare eller lärare på Skrivarakademin men jag tyckte ändå att de gav mig något nytt. Podden passar alla som vill ge ut en bok, oavsett genré.
Perfekt att lyssna på i sommar när du ligger i hängmattan eller rensar ogräs eller kurar inne i regnet.

(Vilken life-style mobil jag har. Hade precis bytt ut den trasiga fronten, struntat i att köpa skal, när jag sprang in till Rosie och tappade mobilen mot hennes köksgolv. Krasch! Nu får den se ut så här. Jag straffar mig själv. Hon är så klantig ibland den där Åsa. Suck!)

Givenchy vs Granngården

Vi skulle fira svärmor på landet. Jag skulle ha klänning och hatt, men det var så kallt att jag fick handla kläder i närmaste butik – Granngården.

Servicebyxa och flanellskjorta à 199 kr.

Jag var inte snyggast, men hey, ”servicebrallan” visade sig vara ”turbrallan” och jag vann både skyttet och boullen.

Ops! Jag dödade clownen

 

Så fort vi var på väg ut började det regna och eftersom vi ALLTID lämnar våra paraplyn överallt och vårt sista glömde vi på midsommarafton, stannade vi inne. Jag gjorde ett bokmärke i cerenit-lera. Clownen Pekka har en likadan dress, just saying.

Utställning på Orminge bibliotek 12-30 juni

Så var det dags för vernissage. Jag ställde ut skisser och orginal-illustrationer ur böckerna om ”Cirkus Caramba”. Ingen eldslukning idag, det passar inte så bra på bibliotek, de är rädda att jag bränner ner hela HCE-sektionen.

 

Det var en sådan där perfekt solig och varm dag, så jag var i hård konkurrens med sommarsolen.

Jag blev så glad över att så många valde att komma förbi biblioteket. I stället för att bli läckert solbrända satsar vi på att bli bleka och intressanta.


Skiss ur ”Cirkus Caramba och drottningmysteriet”. Sotar-Mojje på pantbanken.

Små original ur alla tre böcker. Jag har arbetat i akvarell och tusch. Jag ville ha en gammaldags sagokänsla därför har jag arbetat för hand och låtit papprets struktur synas i trycket.

Eldslukerskan Cayenne kör efter en misstänkt tjuv. Cirkusdirektören och husmusen Hubert sitter i sidovagnen.
Roligt att få visa upp bilden i färg. I boken är den här i svart-vitt.

Ett klipp för den händige – Draculas borg är till salu!

Vi åkte taxi till Draculas borg i Bran. Vägarna var skumpiga och bilbälten syntes inte till.

–Do you have a car belt for my daughter? frågade Andreas taxichauffören.
–No no, you don’t need it, svarade han.

Okej.

Taxichauffören berättade att de fått EU-pengar till att förbättra vägarna men pengarna är öronmärkta för väggbygge, så de används inte.

–In Rumania we are only interested in things that we can steal, sa chauffören.

Ibland passerade vi folk som åkte häst och vagn.

Draculas borg låg på en hög höjd och såg skräckinjagande ut men inne på borggården liknade den ett sagoslott med stenmurar och roströda tak. Vlad Dracula bodde aldrig där men han ska ha suttit fängslad i borgen i tre månader. Jag kände till detta men jag trodde att det åtminstone spelats in en och annan Draculafilm i borgen. Men det hade det inte. Slottet Bran alias Draculas borg är ett Dracula-museum! Ett väldigt bra Dracula-museum.

Prins Charles äger en borg i närheten och han påstår att han är släkt med Vlad (som om det vore något att skryta om).

Borgen ägs av släkten Habsburg. 1948 tog kommunism-regimen över borgen och slängde ut familjen ur landet. De tre syskonen Habsburg (som nu är i 70-årsåldern) fick tillbaka sitt hem 2006 av rumänska staten. Borgen var då i ett dåligt skick, bland annat var alla badrum utslitna! Nu är borgen till salu: 57 rum men utan badrum, rören finns tydligen kvar. Det finns toalettbås för besökande på utsidan av borgen.

Så om du älskar vampyrer, gillar hårda möbler som spikstolar och sträckbänkar, tycker om att ha mycket folk på besök, är händig och har si så där 885 miljoner över, så är det här något för dig.

Utanför grindarna till borgen låg en marknad som givetvis sålde Dracula-prylar. Men ingen försökte pracka på oss någonting. Vi fick alltid vara i fred överallt, kanske hjälpte vitlökshalsbanden ändå.

Så, vad tycker jag om Transsylvanien? Jo:

1. Transsylvanien hade väldigt vacker natur med böljande fält och snöiga berg vid horisonten.

2. Jag älskade deras ovanliga, vackra mönster och färgsättningar. De inspirerade mig.

3. Vi mötte många olika människor på resan men de hade alla något gemensamt: de var trevliga och ingen verkade stressa, alla var väldigt coola.

(Hotellvärdinnan i Brasov var mer än cool, hon var iskall. Men på ett annat hotell kallade ägarinnan mig ”sweet”, ”beautyful”, skrev ut busstidtabeller och klappade mig på kinden.)

4.Transsylvanien är också en märklig men spännande blandning av nutid och dåtid: wifi, lie, kontanter gäller, rökförbud gäller inte, häst och vagn, snygga påkostade musikvideos.

5.Vampyrer är aldrig fel!

Vi är nöjda med resan, alla tre.

Brașov och björnarna

Vi checkade in på ett hotell i Brașov. Jag tog emot rumsnycklarna av hotellvärdinnan som stod bakom bardisken.

–If we have any questions, do we find you here in the bar? frågade jag.
–This is not a bar it is a restaurant, svarade hon med iskall Dracula-accent.

Hon älskade mig inte!
Hennes hämnd var att ge oss för lite toalettpapper, vi norpade rullar från städvagnen. Rummet vi hade fått kallade hon en svit. Jag vet inte vad som var ”svit” med det rummet. Kanske var det för att vi istället för ETT kalt rum med lysrörsbelysning hade TVÅ kala rum med lysrörsbelysning.

Brașov var modernare än de små städerna vi varit i innan. De hade gratis wifi nästan överallt och det gick att hitta rökfria restauranger och cafeer. Stadens sevärdheter var Svarta kyrkan (som blivit svart efter en brand) och en linbana som gick upp till toppen av ett högt berg.

Svarta kyrkan

Borgen Rasnov, strax utanför Brasov

Linbanan renoverades tyvärr när vi var där, så vi gick till restaurangen som låg på foten av berget. Vi pratade med folk på restaurangen och då sa en man:
–Om ni stannar kvar här på restaurangen till åtta så kommer ni att få se björnar.
–Var då? undrade jag.
–De kommer ner från berget på natten för att leta sig något att äta. Det är inte lika illa nu som det var för några år sedan. Då gick de in i staden och rotade i soptunnor på nätterna. De var tvungna att flytta dem till ett reservat, sa mannen och fortsatte. Ni kan sova över i reservatet om ni är intresserade.
–Oo, sa jag. Det låter spännande!
–Åk själv! Du tar inte med vår dotter dit, sa Andreas.

Jag som är från Norrbotten har inte samma rädsla för vilda djur som min Stockholmsman. Han brukar inte vilja åka off-pist i Norrbotten för han tror att han kommer falla ner i ett björn-ide. Jag och mina vänner från norr tycker det är galet roligt och mina stockholmsvänner tycker att han tänker helt logiskt.

Vi lämnade restaurangen vid sex ungefär för att vara säkra på att undvika björnarna. Men jag hade gärna stannat.

Dimma över Transsylvanien

Överallt vart vi gick röktes det, på cafeerna, på pizzerian, till och med på det ”rökfria” Mc Donalds.
Påskafton klev vi in på ett café som såg mysigt ut. Jag borde ha anat oråd när krukväxterna i fönstret hängde över kanten på sina krukor och såg ut att vilja begå kollektiv självmord ner i golvet. En stund senare låg hela stället inslutet i rök. Vi kastade oss ut på gatan efter luft.

Jag och min man har ju växt upp i ett rökande Sverige, en tid då det fanns askkoppar i bilarna och röksektioner på flygplanen, men för dottern var det här både äckligt och konstigt.
Jag märkte att hon tittade fundersamt på ett par som hängde i en park.

– Titta, där är en farbror som ser ut som ett barn, sa hon.
– Nej Vide, det är ett barn som röker, svarade jag.

Hon tyckte det var så otänkbart att ett barn skulle röka att hon tyckte det var troligare att en man hade drabbats av en Benjamin Button-sjukdom.

Vi tog oss runt Transsylvanien i buss. Eftersom det var svårt att hitta information om busstider gick vi ner till stationen och väntade till det kom någon buss dit vi skulle. Vi åkte alla slags bussar, några var precis lika moderna som våra landsvägsbussar, med AC och bekväma säten. Andra bussar var små, smutsiga med jordhögar på golvet. Det var så trångt i gången att damen med den stora rumpan fastnade vid varje rad. Bussen hade en stor ”no smoking”-skylt och när chauffören rattade ut på motorvägen mot Brasov tände han en cigarett.

Men kaffet är gott överallt i Transsylvanien