Brașov och björnarna

Vi checkade in på ett hotell i Brașov. Jag tog emot rumsnycklarna av hotellvärdinnan som stod bakom bardisken.

–If we have any questions, do we find you here in the bar? frågade jag.
–This is not a bar it is a restaurant, svarade hon med iskall Dracula-accent.

Hon älskade mig inte!
Hennes hämnd var att ge oss för lite toalettpapper, vi norpade rullar från städvagnen. Rummet vi hade fått kallade hon en svit. Jag vet inte vad som var ”svit” med det rummet. Kanske var det för att vi istället för ETT kalt rum med lysrörsbelysning hade TVÅ kala rum med lysrörsbelysning.

Brașov var modernare än de små städerna vi varit i innan. De hade gratis wifi nästan överallt och det gick att hitta rökfria restauranger och cafeer. Stadens sevärdheter var Svarta kyrkan (som blivit svart efter en brand) och en linbana som gick upp till toppen av ett högt berg.

Svarta kyrkan

Borgen Rasnov, strax utanför Brasov

Linbanan renoverades tyvärr när vi var där, så vi gick till restaurangen som låg på foten av berget. Vi pratade med folk på restaurangen och då sa en man:
–Om ni stannar kvar här på restaurangen till åtta så kommer ni att få se björnar.
–Var då? undrade jag.
–De kommer ner från berget på natten för att leta sig något att äta. Det är inte lika illa nu som det var för några år sedan. Då gick de in i staden och rotade i soptunnor på nätterna. De var tvungna att flytta dem till ett reservat, sa mannen och fortsatte. Ni kan sova över i reservatet om ni är intresserade.
–Oo, sa jag. Det låter spännande!
–Åk själv! Du tar inte med vår dotter dit, sa Andreas.

Jag som är från Norrbotten har inte samma rädsla för vilda djur som min Stockholmsman. Han brukar inte vilja åka off-pist i Norrbotten för han tror att han kommer falla ner i ett björn-ide. Jag och mina vänner från norr tycker det är galet roligt och mina stockholmsvänner tycker att han tänker helt logiskt.

Vi lämnade restaurangen vid sex ungefär för att vara säkra på att undvika björnarna. Men jag hade gärna stannat.