Edinburgs slott och spöken

I Skottland ska ni bo på slott. Det lilla slottet som vi bodde på hette The retreat castle, och ägdes av en genuint trevlig familj med en gullig hund. Vi sov i stora slottsängar alla 4 i samma rum. Mitt i natten började Eva snarka. Jag bankade i väggen för att få henne att sluta. Det hjälpte en stund, sedan var hon igång igen. Jag slängde en kudde på henne. Hon tystnade, men fortsatte igen. Jag bankade i skrivbordslådan, lyste på henne med mobilen, blinkade med nattduksbordlampan, varje gång slutade hon snarka en stund och sedan var hon igång igen! Jag gick upp, hämtade min kudde och nöp henne i näsan, men det hjälpte inte. Med kudden hårt tryckt mot örat somnade jag till slut.

På morgonen säger Eva:
”Märkte ni att det spökade i natt? Det bankade i väggarna, blinkade med lamporna och var ett jävla liv.”

 

Edinburg och vänstertrafiken

När vi landade i Skottland hade vi en hyrbil som väntade på oss.
”Hoppas den inte har växelspak”, sa jag.
Men det hade den.
När vi hämtat ut bilen insåg jag att det var jäkligt klurigt att växla med vänster. Med höger vet jag var varje växel ligger och jag behöver givetvis inte titta på växelspaken, men med vänster…
Vi skuttade omkring på parkeringen.
”Hoppas det inte finns rondeller här”, sa jag.

Det var ingen som lyssnade till mina hoppas den här dagen för Edinburg var uppbyggt av rondeller.
Fjorton ¤&&%&¤#¤#¤ rondeller skulle vi passera på väg till hotellet! Vilken utmaning.
Så alltså :
jag sitter på fel sida i bilen, jag ska växla med fel hand OCH jag ska köra spegelvänt i rondellen.
Vilken hjärnträning.
Några gånger fick jag i fel växel, det var svårt att känna med vänster om det blev ettan eller trean, bilen stannade i rondellen.
Eva ropade nervöst. Bilarna tutade men jag sa lugnt:
”Nu är det min tur i rondellen, de andra får vänta.”

Vi kom fram till vårt slott.
Jag körde över på fel sida några gånger, men då hade jag en bra hjälpförare som skrek i mitt öra.

Edinburg och Modig

Tjoho! Mitt gudbarn Mino vann en resa till Edinburg för 4 personer och han valde att ta med sin mamma, Vide och mig!
Eventuellt tror de att jag och Eva är lesbiska mammor, men det spelar ingen roll. Vi räknar oss som familj och det gjorde filmbolaget också.
Filmen Modig skulle lanseras i Sverige och frågan de ställde var: vem i din familj tycker du är modig. Eva skrev om sin son Mino som gillade att klä sig i kjol och samtidigt var han den som klättrade i de högsta träden.

Så vart skickar man en modig kille som gillar att klä sig i kjol?
Tamtaramtam – Skottland!

Sida 4 av 41234