Vårvinter i Tornedalen – Övertorneå

I Övertorneå har de sparkar som du kan låna på sjön Särkkivaara. Vi körde ett sparkrace på isbanan. Vide vann och min mamma ropade: ”Tänk att du är så bra på att sparka, sörlänningar brukar inte kunna åka spark.”

Här står vi i startfältet, alla utom fotografen som också var med. Bra glid på isen. Spark är himla roligt!
In Sweden we call it a kick!

Tornedalen – boktips

Denna bok är så klart ett måste om du vill läsa om Tornedalen. Den utspelar sig på 60-70-talet och är en skröna, men den fångar Tornedalskulturen på pricken, både det fula och fina. Många repliker i boken har också mina släktingar sagt, där finns situationer som jag också varit med om, även om det var många år senare.

Ps! Mikael Niemis andra böcker är också bra. Läs ”Fallvatten” och ”Koka björn” men även ungdomsromanen ”Skjut på apelsinen”.

Böcker om skrivande

Jag har plöjt en hel del böcker om skrivande, men min lista på böcker som jag vill tipsa om är kort. Slösa inte pengar på böcker om skrivande, köp i stället en skrivbok och skriv, skriv, skriv.

Och om du vill bli författare: läs, läs, läs. Du blir inte en bra författare utan att läsa, mycket!

Så till listan. Om du bara ska köpa en enda bok:

1. Att skriva av Stephen King
(den enda du egentligen behöver)

 

2. Skrivregler
Det är bra att kunna dem. Googla inte på tokiga sidor. Folk har ingen koll. Jag har såg någon fråga på Familjeliv(!) om det är någon skillnad på talstreck och bindestreck och personen fick till svar: nej. Suck…och okunskapen sprids vidare.

 

Om du vill bli barn- och ungdomsförfattare:
1. Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin

Om du vill bli en deckarförfattare:
1. Konsten att döda: så skriver du en krimalroman av Sören Bondesson

Om du vill ge ut själv:
1.#författarboken av Kristina Svensson

Gå inte på sånt där skit som ”så här skriver du en bestseller”. Skriv i stället. Skriv sådant du tycker om att läsa. Du ska tillbringa lång tid med boken, se till att det är med någon du tycker om.

När jag mötte Pija Lindenbaum

Jag har varit på en halv föreläsning med Pija. Det var innan jag själv debuterat, jag hade läst alla hennes böcker även innan jag själv hade barn. Och jag var ett stort fan.
Pija skulle föreläsa på Skrivarakademin och jag hade betalat för att gå dit. Först skulle jag lämna dottern på dagis. När jag skulle säga ”hej då!” ville jag göra en snygg sortie för henne och min lilla minipublik som stod och tittade på mig.
Jag gjorde ett hopp och slog ihop klackarna så där käckt som de brukar göra i gamla musikaler. Det var bara det att jag glömt att jag klätt mig fin för Pija och hade på mig mina högklackade röda stövlar just för dagen!

Så min landning blev brutal.
Jag landade på den ena fotens ankel.
Men ”the show must go on”.

Jag höll masken och vinkade stort till de storögda dagisbarnen innan jag skyndade mig ut på gatan och började halta.

Det gjorde ont men jag tänkte: ”jag-måste-se-Pija”. Jag haltade upp för de alldeles för många trappstegen upp mot Folkuniversietet.

Väl inne i lokalen kände jag kallsvetten komma. Pija berättade om hur hon ville bli ”raggare” när hon var liten. Hon var rolig och intressant.

Det dunkade i min fot och jag slängde upp den på en tom stol på raden framför. Jag förklarade för min stolsgranne att jag hade ont i foten.

Sedan började hon berätta om sin bok ”Lill-Zlatan”. Om hur hon tänkt kring sina bilder i kombination till texten.

Nu dunkade den så mycket att jag blev tvungen att dra upp dragkedjan. Foten välde ut ur skon och nu gick det inte att få tillbaka den. Det gjorde fruktansvärt ont men jag ville VERKLIGEN höra Pija berätta om hur hon kombinerat text och bild till boken om Lill-Zlatan. Jag antecknade och kallsvetten rann. Då märkte jag att världen började försvinna i ett fläckigt svart töcken och jag insåg att jag måste UT innan jag kommer att svimma på Pijas föreläsning!

Jag tog min röda stövel i handen och stapplade ut ur lokalen medan de svarta fälten spred sig framför mina ögon. Jag stupade i en stor läderfåtölj och killen i receptionen drog fram en telefon med lång sladd till mig så jag kunde ringa min man.

Där låg jag kallsvettig med en enorm fot till min man kom in och slängde mig över axeln.
Han slängde mig över axeln!
Jag vet inte varför han inte bar mig så där snyggt och ”en officer och en gentleman”-aktigt. Nu visade jag rumpan till alla på Skrivarakademin. För jag hade så klart klänning på mig. För Pija vill jag vara fin.

Dottern bar min stövel och sedan ritade hon en  teckning av hur hon bar stöveln och jag hängde som en grottmans byte över axeln.
Vårdcentralen fixade min stukning.

Jag har tyvärr ännu inte sett en hel föreläsning med Pija. Det jag såg innan svimningsprickarna tog över var verkligen intressant.

Nattens cirkus – boktips!

Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns igår.
Så börjar boken Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Cirkusen är olik alla andra cirkusar, här finns helt unika artister och nummer som ingen har sett någon annanstans. Cirkusen öppnar vid solnedgången och stänger i gryningen.
Två unga magiker, Celia och Marco, deltar i ett spel. De har tränats sedan de var barn i att använda sina krafter till att utmana varandra.
Det är en passionerad, magisk, vacker, mystisk bok som du kan läsa flera gånger.

Sida 5 av 10« Första...34567...10...Sista »